Kulturkrockar och exotiska förklaringar

Det är torsdag, jag trodde det var tisdag och ser det som en tillräcklig ursäkt för att inte ha berättat om min internationalisering som ägde rum under måndagen.

Vid 05.00 var jag inte levande men likväl tvungen att gå upp. Från en busstation till en tågstation med en mellanvarande ringning som var planerad till att väcka mottagaren med ett klämkäckt humör, förstördes mina planer. Mitt uppvaknande hade inte inträffat när telefonsamtalet skulle äga rum och det visar sig att Johannes - människan som sover jämt - är vaken - och pigg. Men jag är inte bitter.

Vår internationalisering börjar med att vi inte hittar vattnet i Göteborg och därmed har små svårigheter med att hitta båten. Men med en oerhörd list och slughet gör vi entré på båten efter att ha gått runt ett helt kvarter.

Sedan åker vi båt, åker båt och åker lite båt. Jag gömmer mig för en väl utvald person, Johannes väljer att tilltala mig vid efternamn så ofta som möjligt. Enarmade banditer och Toblerone är den största sysselsättningen i övrigt.

Vi når vår internationella destination men känner oss som hemma med en gång, "Överbevågning". Det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder - och det regnar. Min taktik i att lämna solglasögonen hemma och därmed ta det för givet att det skulle vara sol, fungerade inte.

Vi strosar, äter på något som heter Blå Burgare efter att inte ha hittat något bättre och blir utan såväl sallad som dricka som följd av att vi tog Skåne. Vi strosar, konstaterar att jag jobbar i en butik som säljer bögar, inbundna bögar och bögar med kampanjpriser. Böger & papir är stiligt värre och jag inspekterar utbudet, de hade några extra billige böger och jag tänkte att det var dags att fynda till dess att jag kom på att jag inte förstår danska. Vi strosar och Johannes översätter "Red Barnet" till "Röda barnet" och blir bitter för en stund.

Vi frågade efter vägen, fick flera beskrivningar, nickade, log, sade "toppen, tack" och gick vidare utan att ha någon som helst aning om vart vi skulle.

Vi hoppade på nästa båt, satt still en stund, stod upp en stund, gungade resten av resan. Det var en nordlig vind, en expressbåt och väldigt mycket gungande. Förutseende nog hade åksjuketabletter konsumerats och sysselsättning i form av iakttagande av fyndande bag-i-box-folk som raglade gjordes med ett glatt humör. Utförsäljning av wienerbröd som packas i spypåsar upptar en del tid.

En bussresa hem återstår och vi hamnar långt bak - i höjd med toaletten med en toalettdörr som inte kan stängas. Med hjälp av mina enorma biceps stängs dörren med en kraftig smäll och jag känner harmonin av att slippa beskåda en toalettstol infinna sig - till dess att en människa får för sig att han behöver besöka detta minimala rum. Han får inte upp dörren, går till busschauffören, går tillbaka till toaletten och står där ett tag. Min toalettstolsvy har bytts ut mot en rumpvy. Efter en alldeles för lång stund får han upp dörren som vittnar om min väl dolda armstyrka och jag kan slapna av.

Och på en dag har internationaliseringen varit storslagen och min danska tränats till att bli helt fejlfri. Det är bara Danmark som måste lära sig min danska.